Åhhh vad livet känns konstigt just nu. Har tagit de där tabletterna som skall ta bort smärtan i nervförändingarna i nästan en vecka nu, började i torsdags och jag känner ingen skillnad. Få väl se om det händer ngt annars får man väl ringa läkaren igen. =(

Var till läkaren för ca 2 veckor sedan och då var Nina sjuk så jag fick en annan läkare som skulle kolla mig och som jag skulle prata med. När jag satt i väntrummer innan jag skulle få komma in till den nya läkaren som jag aldrig har träffat så bet jag på mina naglar så jag hade inga kvar. =( Det började dra ut på tiden så jag tänkte att den här nya läkaren kanske inte är lika sterssad som Nina är. Så jag satt och väntade 10 min över min tid innan jag fick komma in till mottagningen och där inne stog det en AT-läkare med min nya läkare så min läkare frågar om det är okej att AT-läkaren är med och då svarade jag att det är bäst om jag är själv med läkaren. Ibland undrar man om läkarna förstår hur jobbigt det är med vestibulit och gå till gynokologen, det räcker om det bara är en läkare med och tittar och särskilt nu när det var första gången jag träffade nya läkaren. Men det konstiga var att jag gillade den här nya läkaren, men hon höll på att specialisera sig på just vestibulit så hon var inte så kunnig och det var ju ett minus. Men det kemiska mellan henne och mig tyckte jag att funkade JÄTTEBRA så det var ett stort plus. Hon var väldigt sansad och lugn och det är ett stort plus för mig. Det var hon som skrev ut de här tabletterna till mig som jag verkligen hoppas på att skall funka inom en tid. Det återstår att se.

När man har denna sjukdom känns det som att ibland hittar man ngt som funkar och när det inte gör det efter ett tag så sjunker man ännu längre ner i brunnen så snart är man väl nere i botten =(

Ibland är det svårt att se det possetiva grejerna när man bara har en massa negativt runt en. Särskilt när hela ens tid går åt att tänka på den förbannade musen jämt, och fundilerar på vad man gör för fel och varför man inte mår bra och så vidare. När jag kunde knulla i sommras var allt så mycket lättare och jag var mycket gladare.

Det känns förjävligt att inte kunna utföra samlag, MAN känner sig VÄLDIGT LITEN och HJÄLPLÖS.

Ush, nej nu skall jag gå och lägga mig.